Ikväll efter sedvanlig stund på Iksu, så bjöd vi över Katrin och Mattias för kortspel och fika. Katrin, med sin kvinnliga üverintution hade på känn att Jenny var på smällen. Vi hade ju planerat en stor charad med rollspel och annat skoj, men inte då. Hon genomskådade oss på EN gång. "Alltså, har ni något att berätta?!"

Vad gör man, jo man erkänner och så gråter man en skvätt tillsammans. Inte mer med det, klart och betalt och alla är glada. Nu är det bara kvar att berätta för morsan när hon kommer på besök om två veckor. Det ska bli ännu roligare. Och svårare att hålla käften, fan vad man säger till folk hit och dit liksom!

Har hört på en låt under kvällen, som jag inte kan sluta sjunga på. Suggestiv som få, hotfull och mörk, men ack så trallvänligt. Paradoxalt nog. 9 15ths, med Biffy Clyro. Något alla borde höra på och rannsaka sin själ om man inte också är "ON A HELLSLIDE, HELP US HELP US"... 

För övrigt har jag mätt Fannys armrörlighet, den var till fullo adekvat.

Vår älskade valp Stella har nu blivit ganska stor (närmare bestämt 6 månader gammal och 27 kilo tung). Men ändå kan hon ligga och se jävligt rolig ut på kort.

Idag mellan klockan kvart över åtta, och kvart i tolv låg jag i tandläkarstolen med käken på vid gavel. Två studenter turades om att gräva och rota i min ena tand, som gått sönder. Visst, det är gratis, och visst, det är väl bra att de framtida studenterna får någon att joxa med, men fy i helvetet sån kramp jag har i käken alltså. Försökte äta en banan förut på skolan, till mina klasskamraters oerhörda glädje... Jävlars.

Men det gick bra iaf, och snart är min Onicoförstörda mun hel igen. Ja, precis, onico. Guds Gåva till alla ex-snusare ger istället en annan bra kick, en karieskick rätt ner i tänderna. Tack för den, Swedish Match. Istället för att lägga ner tid och (eventuella) pengar på snus, så gör man det nu istället hos tandläkaren. Jag ska fan ringa en advokatjävel och se om jag inte kan stämma tillverkaren för sveda och värk i käkled...

Ikväll kommer syster och hennes kille hit, på vad de tror är en spelkväll. Men vi ska faktiskt berätta för dem att vi är med barn, och att hon ska bli faster. Då blir hon förhoppningsvis lycklig. 

För övrigt var jag 1 poäng från VG på anatomitentan, och det var jävligt snett.

Jag har börjat drömma väldigt märkligt. Inatt var nog bland de skummaste. Redovisning följer:

Jag och Jenny körde bil till Överjättekalix, som det hette. Vi passerade genom tunnlar gjorda av ärtrör, tunna som satan. Över broar som såg ut som vattenrutschkanor. Mellan hus gjorda av ölglas, osv osv. När vi kom fram till vårt mål, parkerade vi och gick tillbaks hela vägen (onödigt va?).

Framme gick vi in i en stor shoppingmall, typ. Men det var inte varor som såldes, utan läkartjänster. Vi tyckte det hade varit rätt trevligt med en snabb proktologi före maten. Sagt och gjort, vi marscherade efter en läkare och hans neurotiska sköterska, som vägrade låta oss gå tillsammans. Läkaren först, sen jag, sen sköterskan och sist Jenny, som också (eftersom hon gick sist) fick dra vagnen med alla pumpor... Det sista jag drömde innan klockan ringde var att jag fick stå framåtlutat över en brits, men ändan i vädret och ett tennisracket mellan tänderna...

Jag har mer på lager, drömmar och jag går hand i hand 

Meddelst stor pinne, välriktade kast och en stor portion arm.

Stella ser förresten större ut än hon är på bilden, men jävlars, så fin hon är. 

Nu är det vecka 13, och visst ser man lite skillnad från vecka 12? Det borde man, med tanke på att magen växer..

Idag hände något skoj, jag fick motorstopp när Sverige gjorde 3-2.

Mitt på vägen. Så dog bilen. Undrar om den var gjord i Tjeckien. 

Idag tog vi en promenad till Coop, dels för att köpa mig en ny cykel, dels för att skaffa nytt koppel och halsband till hunden, som inte är så liten längre. Jag fick mig en första smak på hur en gravid kvinna hanterar hunger och kyla... ;) 

Hon hatade hundarna. Hon hatade vädret. Hon hatade cyklar. Hon hatade ta mig fan allt. Man får ha tålamod... Men det gick rätt bra, jag var på något oförklarligt bra humör, kan berott på min nya cykel. När vi kom hem - eller snarare Sanna och Jenny, jag cyklade i förväg - så lagade jag mat åt Jenny, som sen tog ett bad och somnade i min famn. Tänk så skönt det kan vara att vara den famn som någon kryper upp i, och känner sig trygg och säker.

Jenny är här i vecka 12, och jag tänker lägga upp en bild i veckan, så vi ser hur magen ökar i omfång hela tiden.

Jenny tog i morse ett graviditetstest, då hon inte fått mens på alldeles för lång tid. Och gissa resultatet? Positivt! Oerhört konstigt och lyckligt och alldeles underbart! Vi har pratat om att skaffa barn sedan Jenny lade av med p-piller i november, men vi trodde inte att det skulle gå så här fort! Bra simmat, grabbar.

Jag ska bli pappa...

Dagen då jag blev 28 år gammal, i många goda vänners lag, fick Jenny för sig att skoja till det lite. Hon samlade alla runt sig själv, stående på en stol, hyssjade och började hålla tal! Efter cirka fyra minuters orerande kom hon fram till poängen... markera texten under och klipp-klistra in i din webläsare, för att se själv!